Om boken: 2013 / – Windmoor! – skrek Jennifer till hästen och drog tyglarna mot sig. "Det är jag!" Windmoor fortsatte att skaka på huvudet och fnysa av missnöje. Flickan såg med fasa hur galet hennes ögon brände. Djuret var uppenbart i panik och svarade inte på kommandon "Det betyder att någon redan har ridit på det här," tänkte flickan. "Den här jäveln piskade henne med en piska och genomborrade hennes sporrar!" - Windmoor! – skrek hon återigen högst upp i lungorna. "Windmoor, sluta!" Men hästen reagerade inte längre. Hon rusade vidare, först längs vägen och sedan rakt genom buskarna "Stopp!" – skrek flickan i förtvivlan. Hon kämpade redan för att stanna i sadeln. Trädgrenar piskade henne i ansiktet, och hon bad till Gud att denna galna rusning skulle sluta. Hästen kan inte längre hållas fast. Det var bara en tidsfråga att hon skulle kasta av ryttaren. Flickan drog i tyglarna med all sin kraft. Hästen saktade ner, backade ett par gånger och reste sig. Jennifer lutade sig bakåt, hakade fast fötterna i stigbyglarna och drog sig upp i tyglarna. I nästa ögonblick föll hon i sadeln igen, och hästen började snurra på plats. Jennifer såg en skugga snabbt närma sig henne. Något träffade henne på sidan av huvudet och hon svimmade…